Tack Facebook

Man kan verkligen lita på facebook ibland, där kan mycket hända ska jag säga.

Det är så att min pappa var gift en gång innan han träffade mamma så jag och min lillebror har två äldre syskon, När vi var små så hade vi väl lite kontakt och så, men sen blev de glesare mellan träffarna, min syster har jag träffat lite mer nu de senaste 2 åren, men min storebror minns jag inte sist jag träffade, tror inte ens att åren går att räkna på fingrarna om jag ska vara ärlig. Jag har sökt efter honom på facebook men inte hittat honom.
Så jag har tänkt att jag ska be om numret av syster. Men som allt annat rinner det ut i sanden.

Men så gick jag in på FB och hade en ny vänförfrågan, vem var det inte om min älskade storebror? Jag blev så glad att jag nästan började att gråta. Så nu har vi mailat en massa och det känns så himlans bra. Så nu blir det förhoppningsvis en träff när jag kommer upp till Stockholm och hälsar på.

Det känns så himlans kul!

Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0