Idag var det sista dagen med barnen på jobbet, sååå sorligt. Jag har ju valt själv att börja studera men det var ändå känlosamt att krama alla barn och föräldrar hejdå. Fick en champagneflasa och en supergullig nalle. Tanken bakom nallen var väligt rörande, mamman berättade att hon hade frågat sonen vad de skulle köpa i avslutningspresent till mig, utan tvekan svarade han:

- En nalle, hennes är gammal och trasig.

Då hade jag för längesedan berättat för barnen att jag har en nalle hemma som är gammal för att jag fick den när jag föddes. Detta kommer denna lilla kille ihåg. Så den nya nallen (kommer aldrig att ersätta min underbara nalle) kommer ändå vara ett stort minne för mig. Den ska få ta sällskap i sängen med alla andra nallar.

Så, nu är dagisyrket ett minne blott och nu börjar ett nytt liv bakom skolbänken.